Fick en fråga om varför jag använder lingonsylt på gröt och kaviar till ägg, eftersom båda innehåller socker? 

NO SHIT SHERLOCK? 

jag kan bli lite utmattad av att folk vill att man ska bli en HULKEN som äter totalt korrekt , har stenkoll på varje gram och vet exakt hur många kalorier den får i sig. 

Är det ett liv? ja för dom kanske. 

Men inte för mig. 

Jag har som sagt var inte bråttom med min träning, detta är en livstil som ska hålla tills jag dör. 

När jag säger att jag ska undvika alkhol och läsk och socker tills den 17 mars, då jag fyller 27, 

så menar jag med socker: godis kakor och glass. 

jag menar inte ketchup, lingonsylt och frukt. 

jag tror nämligen att det är värre att trycka i sig en B&J och en pizza än att lägga en tesked med lingonsylt på sin gröt, but that's just me ;P 

jag går hellre ner 10 kg på ett halvår än 10 på en vecka, och jag lever hellre efter en livsstil som fungerar och som inte har ett slutdatum. 

jag beundrar folk som orkar räkna kalorier, som orkar banta och som orkar gå på diet. 

jag har gjort allt det där förut - och sen blivit fetare och fetare ju mer uttröttad jag blev av det. 

Men nu har jag hittat en balans som fungerar toppen för mig, att ha sunt förnuft, att tänka efter före. 

att planera sina inköp och att välja om jag ska äta något som är gott för stunden men dåligt i längden, eller kanske mindre roligt nu men bättre för mig i längden :) 

jag älskar att lägga mig med en stolthet i kroppen, och jag älskar vägen jag går på. 

kaviar älskar jag också. 

massor :) 

Skrev precis ut detta på min FB: 

"Så. då gör jag ett O-socialt experiment. Försvinner från fb/instagram i 8 veckor. Måste bli bättre på att inte ta upp telefonen och vara så uppdaterad eller uppdatera hela tiden.

Så om ni är med om någonting viktigt - SKICKA SMS :) ps. inte på mat. jag vet hur den ser ut :P haha nejdå, men vill ni mig nåt så skicka sms eller kolla bloggen. enda stället jag tänker uppdatera.

  ps2. jag är lika peppad som vanligt - inget har hänt - bara jag som vill bli en bättre person vän och flickvän och inte var tredje sekund säga VA VAD SA DU? VA? MMMM, ELLER HUR.. VAAAA? KOLLA DENNA BILDEN...  jag behöver VARA med dom jag är med, inte bara sitta nära utan att lyssna :P  så  jag kämpar på som vanligt med min goa viktresa och vi hörs om ett tag. puss på er. " 

Jag har funderat på det där ett bra tag, varför det är så viktigt för mig att vara uppdaterad/att uppdatera så mycket. Självklart är det en pepp att få en massa likes och kommentarer, och det är skönt att vara medlem på en viktsida där det är OK att skryta/prata om sin träning, men samtidigt är jag så nyfiken på vem jag blir, när jag inte behöver skryta där? JAG vet ju vad jag har gjort. det borde räcka. 

men jag älskar att inspirera, att motivera. att engagera och att irritera :P 

jag älskar folket i den gruppen, jag gillar att kolla foton på instagram, jag älskar att läsa på FB hur någon är förkyld igen, alla dessa vardagsmeningar och sen partybilder på helgerna är liksom inpräntade i ens liv, 

man ska kolla vad någon har gjort för mat. 

man ska veta hur länge någon sovit. 

jag själv är likadan. 

men samtidigt undrar jag: varför? detta är ju inte ett sunt beteende, man blir ju inte närvarande med dom man är med, när man var tredje sekund kikar ner i mobilen och säger till sin vän, kollega, partner: VÄNTA LITE BARA, JAG SKA BARA....... OJ, HAHAHAHAH KOLLA HÄR, KOLLA?  :P 

jag behöver en paus. 

jag behöver leva i nuet, och det känns skönt att ha tagit det beslutet. 

bloggen kommer jag skriva i eftersom det är som min dagbok och ingen måste se det jag skriver om dom inte väljer att klicka in på den , det känns mer ok faktiskt :) 

Jag önskar er alla en underbar kväll. 

( kommer ändå skriva om min träning här , för här kan man inte få likes :P ) 

ps2. träningen då? 

jo, idag har jag sprungit 3 km ;P 

imorgon blir det promenad med en kompis och på tisdag är det 1h cirkelgympass + 1h spinning puls. 

jag ska kicka ass denna tiden, och sen visa resultat :) 

puss å kram 

ps3. tyckte denna bilden var rolig, för så är det verkligen ibland när man får klumpiga eller rent ut sagt dumma kommentarer, eller när samma personer lägger ut samma vanliga gnällande statusar om sin elaka bästis eller dumma partner och man till slut får psykbryt och inte orkar skriva ett <3 men ändå biter sig i tungan...

Våga tro på er själva. våga tro att ni är värda  något. 

våga tro att den ni lever med - ska stötta er - 

våga tro att ni är värda att kämpas för. 

för det är ni. 

<3 <3 <3 

kramar. 

Det har gått närmare ett halvår nu sen jag valde att våga börja tro på mig själv. 

Jag kan riktigt minnas den där känslan av jävlar-anamma-typen, den där dagen då jag på riktigt bestämde mig för att fixa detta. 

JAG VAR SÅ TRÖTT PÅ ATT VARA TRÖTT PÅ MIG SJÄLV. 

jag var helt knäckt av att se hur min kropp mådde, hur den fick mig att må, hur den gjorde sig påmind med sin övervikt i de allra vanligaste situationerna där andra inte alls hade några bekymmer. 

Jag har alltid velat gå ner i vikt, men aldrig velat göra det som krävs - för att gå ner. 

jag har istället varit bäst på att tycka synd om mig själv, att gnälla, älta, analysera och hata. 

jag har varit en kung på att ta bra foton ( ej grodperspektiv + rätt vinkel ) och alltid tyckt att jag varit fin på kort - när jag valt att ta dom själv. däremot fick jag alltid panik när andra skulle ta kort på mig. 

för då såg man ju hur man såg ut - på riktigt. 

(såhär kunde dom fotona se ut:         

och även om jag visste det , så ville jag inte se det. 

jag gillade dom där fejkbilderna, jag gillade att fuska bort dubbelhakorna med rätt vinkel, 

jag älskade att se pigg ut med lite smink - som jag nästan dock aldrig bar - pågrund av att jag blev så varm och svettig. 

(när andra tog kort: )    

jag hatade sommaren eftersom jag alltid behövde ha något som täckte armhålorna - eftersom jag alltid hade prickar och exsem där - jag hade alltid svart för jag ville inte att svetten skulle synas vid valkarna och magarna - men med svart färg en solig dag - så blev det bara ännu varmare - vilket resulterade i ännu mer svettningar. 

jag hade problem med låren - att dom slog i varandra och gjorde att jag började få små sår och bölder. 

det gjorde ont att röra på sig, och det gjorde ont med prickarna i armhålorna. 

det var retligt att inte kunna ha linne eller en nätt klänning, men dom få gånger jag hade det så såg jag ut som ett berg. armarna hängde längsmed sidorna som två stockar. 

iallafall. 

En dag bestämde jag mig bara. 

DET RÄCKER NU. 

jag har provat självömkan - hat - destruktiva val - misstro -förtröstan - ignorans. 

inget av det fungerade. 

jag visste vad jag behövde göra. 

jag visste att jag behövde sluta tänka på det som varit och var. 

och börja tänka på det som skulle kunna komma att bli. 

ett nytt jag, eller ett gladare jag. 

jag började bli intresserad av att pressa mig själv - på rätt sätt. 

jag började inse att det kommer ta tid att gå ner. att jag får ha en  stor portion tålamod. 

att jag måste vara positiv och vara min egen bästa vän - oavsett bra eller dålig dag - 

dessa punkter bestämde jag mig för väldigt tidigt: 

1. att inte jämföra mig med andra. 

2. att se varje liten framgång och hylla den. 

3. att vara positiv till mig själv 

4. att inte ha bråttom. 

5. att inte banta eller köra någon speciell diet. 

6. att hitta en träningsform som fungerar 

7. att inte låta väder eller känsla eller sömnproblem styra träningen. 

8. att ha roligt. 

9. att inte låta en dålig dag bli till en dålig vecka. 

10. att varje morgon vakna som en vinnare med en helt fräsch agenda där jag styr. 

Jag är så otroligt stolt över mig själv, som valde att sluta med alla ursäkter. '

som valde att börja tro på mig själv. 

jag är så stolt och jag har såna förväntningar inför detta året så ni kan inte ana. 

jag läntar tills jag blir ännu starkare, ännu mer smidigare, ännu gladare och slår ännu fler personliga rekord. 

jag är lycklig, jag mår bra, och jag tycker att balansen är helt fantastisk. 

det är inte synd om mig som tränar och kämpar.

det var synd om mitt gamla jag som jag inte tyckte förtjänade

att kämpas för. 

Våga tro att du kan - och du är halvvägs där !

( märker att det krånglar med musiken till filmen, men skit i det , e ju inte det som e det viktiga :) 

de översta fotona e från när jag startade - de undre är ifrån idag :)