Direktlänk till inlägg 7 oktober 2013
lite så är det faktiskt.
nu kan jag gå långa promenader utan att valkarna gör sig påminda, eller att låren slår ihop och skaver.
jag kan gå uppför trappor utan att vilja dö.
jag kan jogga, springa, köra intervall utan att tycka synd om mig själv - väljer ju det frivilligt.
JAG KAN FAN SPRINGA EN MIL,
det trodde jag inte om mig själv för ett tag sen. helt galet sjukt.
jag är så himla glad, att jag började tro på mig själv.
ÄNTLIGEN.
det tog sin lilla tid, men bättre sent än aldrig :)
Välkomna att följa mig på nouw.com/sannaengstrom Hoppas vi ses där ...
Jag håller på att byta portal till nouw så återkommer sen med min adress dit när allt är färdigt . Importerade denna bloggen dit så kan kan säga att jag har en hel del material att gå igenom haha . För jag vill ha en mer strukturerad blogg med underk...
Jag kan inte riktigt minnas i vilket sammanhang jag hörde den här låten första gången, men när jag såg musikvideon så blev jag så blödig som bara just jag kan bli. Jag blev alldeles varm i hjärtat och tårarna rann, för jag tyckte den var så otroligt ...