Han svarade till slut :)

Dagens pass med PTn;
Uppvärming 10 minuters löpning

1 stationen ; springa 100 meter , stanna och göra 21 upp/ner för en sten , jogga vidare 10 meter stanna lyfta sten över huvudet 21 ggr .

Jogga ett varv till. Göra samma saker fast 15 upprepningar .

Ett varv till fast 9 upprepningar .


Sen jogga typ 5 minuter till nästa station ,

Bröstlyft 20 sekunder vila 10 sek upprepa 6 ggr .

Samma sak med squats * 6
Situps *6
Armhävningar *6

Sen var avslutningen att springa uppför en brant backe ( typ 300
Meter uppför )
Jogga neråt , kuta uppåt 3 ggr .


Sen dog jag .
Typ . Så trött nu . Men skönt efteråt :)

Jag bara fullkomligt älskar min vän / PT . Hon är en solstråle som inger hopp i mig , hon tror på mig och hon gör alltid så roliga men jobbiga pass och det är alltid lika gött när det är färdigt och man känner att wow ; jag fixade det :) tack för att du finns <3

Kände inte alls för att springa idag , vilket för fm betyder ; ut med dig .så blev en runda ;)

Nu dusch och sen jobba natt , imorgon pass med PTn :) ledig 4 dagar med start imorgon , ska besöka frisören bl.a Och även vara hundvakt hela ledigheten , så blir mkt promenader :)

På dagen, varit på gymmet och sprungit 3 km + PW 1,5 km i lutning 5 . Ikväll är det nattskift som gäller så ska ta det lugnt idag , ha en härlig dag allihopa :)

brandi carlile - the story - 

en låt som jag fastnade för, för något år sedan , i samband med att jag insåg att jag inte kunde leva som jag gjorde. 

min vikt var ett bekymmer men min självkänsla var noll. 

och om någon i min närhet kom med frågor så blev det taggarna utåt, och självömkan. 

jäklar vad lättkränkt man blir som fet. 

inte klokt. 

jag kunde inte i min vildaste fantasi ta in det faktum att dom faktiskt var OROLIGA FÖR MIG. 

Det handlade aldrig om att jag INTE dög. 

det handlade om att dom ville att jag skulle LEVA. 

det handlade aldrig om att jag bara vore bra nog om jag blev smal, 

utan det handlade om att dom ville att jag skulle må bra - hela tiden. 

och att dom var livrädda för det som höll på att ske, 

dom kände inte igen mig. jag kände inte igen mig. 

ingen kände någon. 

jag kände precis allt. 

jag tolkade allting fel, var väldigt kritisk och oerhört lättsårad. 

jag var en enkel måltavla ute på krogen, fick höra : du ska inte dricka, du som är gravid / du som är så fet, ditt fett räcker till alla här inne / men hur fan kan du röka/dricka när du är på smällen feta kvinna? är du dum i huvudet? 

då var detta ord från främlingar, lägg då till ord ifrån omtänksamma familjemedlemmar, wow. 

vilket kaos det blev ( och direkt en tur till bästisen Drive in ) 

jag var blind. jag ville inte se. 

Tills den dagen min pojkvän sa orden : 

" Sanna, jag skiter fullkomligt i vad du väger, hur lite eller mycket det är. 

det som gör så jävla ont i mig, är att se dig SE DIG SJÄLV i spegeln. 

du ler ALDRIG. du ser så nedstämd och ledsen ut, 

jag LÄNGTAR till den dagen då jag ser dig le, 

när du tittar på dig själv " 

All eloge till min kärlek, som på riktigt fick mig att fatta. 

han kunde egentligen ha sagt: älskling, borde inte du börja banta lite? 

och det hade aldrig fungerat ( hade slutat med att jag tjurat, trott att han hatade mig, och inte pratat med honom på 2 h innan han gjort pannkakor till mig som ursäkt, typ ) 

men i och med hans ord, så rannsakade jag mig själv. 

och fanskapet ( hjärtat ) hade rätt . 

jag log inte. 

inte om jag inte själv hade tillgång till en kamera och kunde manipulera mina foton, 

så att höjden/bredden/magarna/dubbelhakorna blev precis som jag ville. 

gud nåde den som tog ett kort utan att säga något, 

för DET VAR JU INTE JAG. 

jag såg ju inte ut så?`

jag såg ju ut såhär juuuuuuu. 

( nytagna foton ) 

oavsett, jag fick nog. och jag började förstå, att min kropp är inget sopnedkast, 

den ska bära mig hela livet. 

JAG VILL FÖRSÖKA BÖRJA BLI VÄN MED DEN, istället för att ständigt motarbeta den. 

och jäklar gött folk, det gick. 

om jag ler när  jag ser mig själv i spegeln nu för tiden? 

ajjemän. 

det har snart gått ett år. känns som jag vunnit tusen år

är så tacksam för allt stöd, för alla fina människor, 

är tom tacksam emot dom idioter som kommenterat min kropp. 

ni har fått mig att inse att man kan vara fet, men ändå inte lika dum i huvudet som er. 

och tack till min älskis, 

för att du vågade säga något, 

när andra bara sitter tysta och hellre klagar på sin partner bland vännerna. 

jag är dig evigt tacksam. 

ps. jag förlåter dig för att du tycker att HÄRLIGASTE STÄLLET DÄR BRANDI CARLILE TAR I, LÅTER SOM EN SÖNDERSKJUTEN GRIS - medan jag trodde detta kunde vara våran låt, 

det är ok. 

jag älskar dig ändå. 

ps. du har fel. hon låter gudomlig

Jobbade till två , sen blev det mat hemma med älsklingen och farsan. Sen drog vi upp till Hofsnäs som va fullt med flera tusen andra ( parkeringsläge; typ omöjligt ) haha .

Sen hem och äta tårta , sen lämnade mamma och pappa boet och jag och Sebbe tog över huset .

Jag hade bett Sebbe köpa något gott kött , tänkte en kotlett eller så , istället kom älsklingen med kött för 280 kr ... Hahahahaha . Men gott var det :)

Hade en himla mysig dag med hjärtat . Blir bara mer kär i honom för varje dag som går . Han gör mig så glad <3

Snart gått ett år , undrar ibland hur en hade sett ut idag om man inte hade vågat göra förändringen ? Vart hade jag varit då? Vem hade jag varit ? Hade jag ens levt idag ? Jag är så himla jävla enormt tacksam för att jag under ett års tid krigat på och vågat tro på mig själv , jag som annars är en sån som " börjar/ slutar på måndagar " har chockat mig själv med att ha fixat detta månad efter månad ( sekund efter sekund ) folk frågar fortfarande vad mitt mål är och vilken vikt jag vill ligga på. Jag svarar likadant som vanligt ; jag är klar när jag är död , och jag har inte bråttom . Vill leva , vill orka , vill känna att kroppen bär mig . Så idag , när sommaren närmar sig , så MÅR JAG BRA . Inga utslag , ingen panik över att hitta tältkläder , inga tårar till sömns över att veta att jag kommer vara ännu fetare i morgon , 

Nej nu är det ren och skär lycka , jag andas . Jag kan sitta i en soffa utan att mag(arna) trycker ihop luften för mig . Jag kan gå upp är sängen utan att pusta / stånka . Jag kan gå till min pojkvän eller springa ( 3 km) förut tog jag taxi (sorgligt va ? ). Jag har ett liv med så mycket mer energi och glädje , att bli sin egen bästa vän e fan det finaste jag gjort . 
Ska leva med min kropp resten av livet, alltså känns det bra att vi har börjat gilla varandra ☀️

Började kolla på i justed to be fat - på MTV och istället för att glo på processen i 40 minuter så tog jag mig ut och sprang 3,3 km och tog en dusch, när jag va färdig så va det typ i slutet på programmet och jag hann se förvandlingen :) kul ! Dom är grymma ! Och det är fanemej jag med .
Snart hållt på ett år . Så himla stolt !