Jag vet inte hur det är med er, men ibland kan jag luta mig tillbaka väldigt mycket och tänka hur jävla grym jag är som gått ner 24,5 kg - istället för att ha fokus på det som komma skall. Så fort jag närmar mig ett delmål så kan jag börja missköta mig istället för att lägga in högsta växeln , med tankar som " wow 24,5 kg - jag är så bra - (samtidigt som jag trycker i mig naturgodis som bara är ett annat ord för russin doppat i choklad)

Jag är inte deppig eller ledsen eller nåt , utan det känns som att jag är för nöjd ibland liksom ? Så att jag tänker att det blir väl bra allting , lite godis är jag värd . Och det är jag säkert men det är ju inte så jag vill belöna mig ?

För några veckor sen så tränade jag 8 ggr på en vecka å då tog jag godis , men orkade inte äta av allt så hade påsen sparad, vilket gjorde att jag tog några bitar varje dag. På 3 dagar ( med träning) så hade jag gått upp 2,5 kg? Och då snackar vi inte mycket godis. Jag intala mig att hälften va muskler ? men ändå, då tog jag mig i kragen och gick ner 3,5 på 2 veckor .

Men ändå börjar jag fundera , varför sätter jag fokuset så fel?

För ingenting i matlängd får mig att må så bra som ett fint resultat på måttband/våg/känsla .

Är jag ensam om det här ? Ljug och säg nej för fan haha.

Jag vill bara dela med mig lite i hur jag har det med min hjärna ibland . Det gäller att ständigt påminna sig själv , jag är aldrig färdig . Jag är bara bättre än igår . Och jag är klar när jag är död ??